Myter

Få raser har så mycket myter som florerar runt som någon sorts sanningar som Chinese Crested Dog har, alltifrån att de är vegetarianer till att de har en höjd kroppstemperatur.
Chinese Crested Dog är en hund och som alla varianter av arten hund delar de såväl fysiologiska som psykologiska behov med alla andra individer i arten och olika raser har avlats för olika behov och klimatförutsättningar. I dag flyttar vi dessa raser till miljöer där de kanske inte alltid har naturliga förutsättningar fungera utan att vi hjälper dem på någon vis. Det som särskiljer vår ras från andra hundar är att de bla i en variant saknar päls och därmed faktiskt behöver vår hjälp här uppe i ett klimat där ingen naken art av däggdjur existerar naturligt, de klarar helt enkelt inte våra vintrar. Men det är inte konstigare än att ex hundraser framavlade för arktiskt klimat får det oerhört jobbigt om de ska bo i ex ökenklimat om vi inte hjälper dem lite. 
Genen för nakenhet kodar för en mängd fysiska attribut och även här skapas myter om hur allt hänger ihop och få saker är helt svartvita. 
Klubben har försökt ta hål på flera av dessa myter och om ni klickar er vidare så kan ni läsa Elin Gunnarssons texter om flera av de myter som går runt och vad som inte stämmer och vad som faktiskt stämmer i dem.

Sprid dem gärna vidare men texterna är inte tillåtna att kopiera och publicera på andra sidor utan tillstånd. (ni får med andra ord inte kopiera dem och lägga på egna sidor). 
Vill ni dela med er så länka till texterna här eller dela våra texter på facebook (alla ligger ute där).
Samma gäller bilderna.

Chinese crested dog är vegetarianer. FALSKT!

Vem som ursprungligen har uttalat sig så angående kinesens kost är en gåta, men uppenbarligen för kinesens exotiska väsen med sig en hel del märkliga påståenden. Hur underligt det än låter förekommer myten om att kinesen lever på grönsaker och frukt enbart.

Förvisso tycker många kineser om att tugga i sig både frukt och grönt, men dessa utgör inte en fullvärdig kost för någon hund. Alla hunddjur, vilda som tama, är anpassade för att kunna äta, smälta och tillgodose sig animaliskt protein. En fullvärdig diet bör balansera de viktiga delarna protein, fett, kolhydrater, vitaminer, mineraler och vatten.

Proteinet är en viktig del av hundens diet eftersom dessa utgörs av aminosyror, varav många essentiella som hunden måste tillgodose sig via sitt foderintag då kroppen inte kan producera dessa själv. Animaliskt protein som till exempel kött, fisk, fågel, ägg och mjölk är så kallat “komplett” protein vilket innebär att det innehåller samtliga essentiella aminosyror som hunden behöver.

Självfallet mår inte hundarna dåligt av att få äta lite frukt och grönt nu och då eftersom dessa innehåller många andra bra näringsämnen. Ha dock i åtanke att söta frukter och bär är sockerrika och innehåller syra som kan påverka tänderna negativt. Viktigast av allt: vissa frukter och grönsaker rent av skadliga och eller giftiga för hundarna! Exempelvis vindruvor/russin, lök, avokado, omogna/gröna tomater och tomatplantan, kärnor från plommon, aprikoser, äpplen och körsbär samt grön potatis.

Text: Elin Gunnarsson

Man får inte para två Chinese Crested av den nakna varianten. FALSK!


Man måste para in en powder puff var tredje generation för att det ska fortsätta att födas livskraftiga nakna. FALSKT!

Självklart får man para två stycken Chinese Crested av den nakna varianten! Det finns inget hos vare sig Jordbruksverket, SKK eller rasklubben som motsätter sig detta. Parar man två stycken nakna kan utfallet bli blandat med både puffar och nakna, eller bara nakna eller bara puffar. Det är helt enkelt slumpen som avgör utfallet! Man behöver inte heller para med en puff var tredje generation för att få livskraftiga nakna. För att förstå bakgrunden till detta kommer här en liten genetikgenomgång.

Kull med sex stycken livskraftiga hårlösa med varierande behårighetsgrad där båda föräldrarna också var hårlösa.

En teori kring varför påståendena har uppkommit skulle kunna vara okunskap kring den genetiska mutation (FOXI3) som är semiletalt men också nödvändigt för den karakteristiska hårlösheten i enkel uppsättning. Så här beskriver SKK ett semiletalt anlag:

Semiletalt anlag – en genvariant som i dubbel uppsätt­ning (homozygot form) är dödlig, letal. De embryon som får ett semiletalt anlag från båda sina föräldrar överlever inte. Exempel är anlag för stubbsvans (orsakad av en mutation i den så kallade T-genen), anlag för hårlöshet och anlag för färgen harlekin hos grand danois.”

Hos Chinese Crested är det semiletala anlaget dominant och det normala anlaget recessivt. I ett embryo där två muterade anlag möts tillverkas inte tillräckligt av vissa livsnödvändiga proteiner för att det ska kunna bli ett foster. Däremot tillverkas det tillräckligt med livsnödvändiga proteiner när en normal gen möter en muterad vilket resulterar i ett livskraftigt foster där mutationen visar sin närvaro genom bl.a. hårlöshet, det blir alltså en naken Chinese Crested. Ett embryo som får två recessiva, och helt normala, anlag utvecklas till att bli en Powder Puff. Eftersom puffarna bär på dubbel uppsättning av recessiva gener kan en kombination med två puffar aldrig resultera i hårlösa avkommor. Däremot kan en naken alltid ge avkommor av båda varianterna.

Summa summarum! Både puffar och nakna bär på normala gener, om de inte hade gjort det hade de inte funnits. Varje naken bär på och för vidare sin recessiva normala gen och sin dominanta muterade gen och oavsett om partnern är en puff eller naken så kodas det alltid nog med och rätt sorts proteiner för att det ska födas både puffa och nakna. Om Powder Puffen hade varit livskraftigare än sitt hårlösa syskon hade man kunnat skönja en trend där fler puffar än nakna fötts (utan att räkna med puff/puff parningarna eftersom dessa enbart genererar puffar). Ser man dock till fördelningen av nakna och puffar som fötts de senaste 5 åren har det faktiskt fötts fler nakna än puffar. På dessa 5 år föddes det totalt 1517 nakna och 1430 puffar, vilket innebär att 87 fler nakna föddes än puffar. Detta trots att 35 av kombinationerna var med enbart puffar till föräldrar, som inte kan ge hårlösa avkommor. Ser man dessutom till genomsnittsstorleken på kullarna hos Chinese Crested ökar dessa stadigt för varje år.

Läs mer om FOXI3 genen HÄR

Text & bild: Elin Gunnarsson

En hårlös Chinese Crested MÅSTE smörjas in med olika hudlotin. FALSKT!

Precis som hos oss människor så har hundar olika hud som kräver olika omvårdnad. Vissa kanske har torr hud, vissa har fet hud och andra helt normal hud. Vilken typ av omvårdnad din hunds hud är i behov av är individuellt, men att smörja “bara för att” är onödigt och kan göra mer skada än nytta då det kan sätta hudens naturliga skydd i obalans. Dessutom varierar den nakna varianten enormt i behårighetsgrad vilket innebär att vissa hudar är mer eller mindre täckta av päls. Är du osäker kring vilken omvårdnad just din hunds hy behöver är det en bra idé att börja med att fråga din uppfödare eller en veterinär.

Alla nakna behöver alltid smörjas in med solskyddsfaktor för att inte bränna sig. FALSKT!

Även här kan man dra paralleller med oss människor, ju ljusare hud desto större är sannolikheten att vi bränner oss i solen. Färg på huden avgörs av hur mycket melanin som finns i huden. Melanin är ett pigment som man kan likna vid ett inbyggt solskydd. Höga nivåer av pigmentet ger mörk hudfärg, och tvärtom.

Den typen av strålning från solen som gör pigmentet mörkt och tränger djupast ner i huden kallas för UVA-strålning. UVB-strålning däremot är de strålar som stannar i överhuden och gör att vi bränner oss samt ger skador på DNA. Pigmentcellerna bildar nytt pigment då UVB-strålarna stimulerar huden.

De nakna som är mörka i huden behöver i regel inget speciellt skydd för att motverka solbränna, men de kan ha ljusare partier på kroppen som man kan hålla ett extra öga på så att de inte bränns. Nakna med ljus eller vit hud bör skyddas mot långvarig exponering en solig dag. För att skydda huden kan man med fördel ta på hunden en tunn tröja eller smörja in med solskyddsfaktor om den vistas mycket ute i solen. Här nedan ser du exempel på tre olika färger och teckningar som kräver olika mycket skydd.

Text & bild: Elin Gunnarsson

Chinese Crested Dog har högre kroppstemperatur än andra raser. FALSKT!

Det finns inga vetenskapliga bevis på att en kines skulle ha högre kroppstemperatur än någon annan ras. Normal temperatur för hund ligger på 37,5-39 grader celsius, valpar och unga hundar ligger ofta på den övre skalan. Efter motion, en varm sommardag eller om hunden är stressad kan temperaturen ligga på 40 grader utan att hunden har feber. Se dock till att hunden kan svalka sig eftersom överhettning annars kan leda till värmeslag.

Att en naken kines upplevs som varmare än sina pälsbeklädda artfränder kan härledas till att värme hud mot hud transporteras snabbare och känns tydligare än hud mot päls. Alla har vi nog upplevt hur mysigt de nakna tycker det är att krypa in under täcket då det är läggdags medan puffarna gärna ligger ovanpå täcket eller rentav utsträckta på det svala golvet.

Det föds Powder Puffs i kullarna för att de ska kunna hålla sina nakna syskon varma.” FALSKT!

Om puffarna hade haft som syfte att hålla sina nakna syskon varma hade dessa funnits i alla kullar där nakna fötts. Nu vet vi att så inte är fallet då kullar med bara nakna föds och dessa klarar sig prima även utan sina hårbeklädda syskon. Det är helt enkelt slumpen som avgör om det blir en blandning av nakna och puffar i en och samma kull. Det kan lika gärna bli enbart nakna eller enbart puffar ur kombinationerna naket x naket och naket x puff.

Valpar, speciellt då det är nyfödda och väldigt unga, har svårt att reglera sin egen kroppstemperatur därför är det oerhört viktigt att de alltid har tillgång till en värmekälla, normalt sett sin mamma. Av logiska skäl har de naturligt nakna inget isolerande skydd mot drag och kyla, det har puffarna dock till viss del. Detta innebär inte per automatik att puffarna kan värma sina nakna syskon, utan värmen isoleras i första hand för att de själva ska hålla en bra temperatur.

Text och bild: Elin Gunnarsson

Chinese Crested är en ras som måste hållas inne på vintern och som inte klarar av kallt klimat. FALSKT!

Kinesen har sitt ursprung i Sydamerika, Afrika och Asien där man har härlett att mutationen, FOXI3, för hårlösa hundar. Därför är det inte svårt att förstå att de saknar naturligt skydd för att kunna överleva på egen hand i vårt nordiska klimat. Vi som ägare av denna underbara ras ska se till att våra hundar har rätt skydd och kläder för att klara av att bo i norra Europa där vintrarna är kalla, snötäckta och på sina håll både blåsiga och fuktiga utan att tumma på deras livskvalité. Ett bra exempel på hur stor skillnad det kan vara i hur kallt det känns i olika delar av landet beroende på blåst och fukt gav Göteborgs-Postens reportage.

“Blåste det fem meter per sekund i natt när det var minus 13,7 kändes det ungefär som minus 24. Är det nollgradigt i Göteborg, men blåser tio meter per sekund känns det som minus sju, enligt SMHI:s meteorolog.”

Med rätt kläder så älskar kinesen att vara ute även då det är lite kyligare. Givetvis så skiljer det sig mellan individer hur tåliga och påverkade de är av kyla, framförallt så är det väta som ställer till stora problem. En blöt hund är en kall hund. Man får också ha i åtanke att de inte alltid “vet sitt eget bästa”, även om de kanske inte visar beteende på att de fryser kan fysiologiska skador som frostskador uppstå, så var uppmärksam! Powder Puffen har förstås sitt naturliga skydd i form av pälsen, dock bör man ta hänsyn till att puffen inte har päls som är lika värmande och vattenavstötande som vissa andra raser, den snarare suger åt sig vätan än stöter bort den. Pälsen blir lätt blöt och det fastnar gärna stora sjok med snö längst benen och under magen vilket kan bli oerhört smärtsamt för hunden bara efter en liten stund. Se till att klippa bort håret mellan trampdynorna för att undvika att det skapas isklumpar under tassarna.

Eftersom den nakna varianten varierar i behårighet så får man ta hänsyn till hur skyddande den lilla päls de väl har är. En naturligt naken har av logiska skäl inget som helst skydd mot kyla, vind och fukt, medan en hårig naken har ett visst skydd mot vädrets makter men fortfarande inte så mycket att de klarar sig utan skydd. Precis som hos oss människor så är vissa mer frusna än andra, men vi är trots det alla lika sårbara utan skydd. En fuktig hund är en kall hund och därför bör man alltid se till att kläderna är vattenresistenta om det regnar eller är blötsnö. En kines med lite hår på tassarna blir lätt kall om dessa, speciellt om det är blött, och kan därför med fördel ha skor på sig. Om man inte har skydd på tassarna och man går där det är blött och kallt eller saltad väg så kommer hundens tassar att kylas ner väldigt fort och även ta skada av saltet som måste sköljas bort efter varje promenad. Tänk på att unga, gamla och sjuka djur alltid påverkas mer av kyla.

Vid promenader ska kinesen alltid förses med tillräckligt varma skyddande kläder för att klara den temperatur och det väder som är för tillfället. Tecken på att din hund fryser kan vara att den darrar, drar ihop kroppen och kutar med ryggen, inte vill gå, står med en tass lyft, eller går bakom dig i kopplet med sänkt huvud och svans. Redan vid någon minusgrad kan vissa individer tycka att det är obehagligt att vara ute. Vid torrt och kallt väder med rätt kläder går kinesen gärna härliga promenader men tänk på att det är bättre att aktivera sin hund inomhus och gå väldigt korta kisspromenader om det är väldigt kallt eller blött ute och hunden riskerar att ta skada.

Text & bild: Elin Gunnarsson

Den nakna varianten av Chinese Crested kan svettas eftersom de har svettkörtlar över hela kroppen. FALSKT!

En kines svettas inte som en människa. Hundar, även kinesen, kyler ner sin kropp genom att flämta med tungan ute vilket leder till att vätska avdunstar från ytan i munnen och luftvägarna. Ju snabbare de andas desto mer vätska kan avdunsta och kroppen blir svalare. Hundar söker också upp skugga eller kalla ytor där de kan lägga sig då de blivit för varma. De har svettkörtlar under tassarna men dessa är inte nog för att kunna svalka ner hela hunden effektivt nog.

På vissa nakna kineser kan man ibland känna en fuktig känsla då man tar på huden, men det är inte svett. Med största sannolikhet är det talg (fett) från talgkörtlarna som mynnar ut genom hårsäckarnas öppningar som man känner på huden. Hos en fullt bepälsad hund smörjer talget in pälsen och har som syfte att hålla huden mjuk, smidig och vattenavvisande. På en lite bepälsad naken finns det inte så mycket päls som talget täcks av och därför kan det kännas direkt på huden.

Text: Elin Gunnarsson

1. Ju mer hårlös den nakna varianten är desto sämre tänder har den. FALSKT!

Tandanlaget hos den nakna varianten har ingen som helst koppling till mängden hår den har på kroppen! Mutationen i FOXI3 som ger upphov till hårlöshet hos den nakna varianten är även den gen som påverkar tandstatusen.

2. En hårig naken har bättre tänder än en naturligt naken. FALSKT!

FOXI3 är lika närvarande hos en hårig naken som hos en “true hairless”, alltså påverkar den tandstatusen oavsett pälsmängd. Att medvetet avla på individer med bra och många tänder är därmed den avgörande faktorn för att få en bra tandstatus (precis som med vilken annan ras som helst).

3. En naken med bra tänder är en nedrakad puff. FALSKT!

En naken chinese crested kan ha många, fina och starka tänder! En powder puff bär inte på den genetiska mutation (FOXI3) som påverkar den nakna variantens avsaknad av päls och tänder. Puffen har samma normala uppsättning av gener som en “vanlig” ras vilket innebär normal tandstatus och tandutveckling. (Givetvis förekommer tandbortfall bland “vanliga” raser med och även hos puffen). Genom att studera och jämföra de övre canintänderna (hörntänderna) hos naket och puff kan man se att den nakna varianten saknar den karaktäristiska sabelformen på dessa tänder. De är raka till formen och ofta något framåtriktade.

Läs mer om FOXI3 HÄR och läs om tänderna samt se bilder på dessa HÄR

Text: Elin Gunnarsson
Bild: Soile Lindberg

Kinesen har extra ben i sina tassar som gör att de blir extra långa. FALSKT!

En Chinese Crested ska förvisso ha långa tassar enligt rasstandarden, så kallade hartassar, men det är ren myt att de skulle ha extra ben i tassarna som gör dem längre än normalt. Bilden till höger nedan illustrerar den eftertraktade hartassen.

Rasstandarden för Chinese Crested beskriver tassarna på följande sätt:
“Långsträckta och smala hartassar. Klorna skall vara måttligt långa och får ha vilken färg som helst. Hos den hårlösa varianten skall pälsen helst begränsas till tårna (”socks”) och inte sträcka sig högre upp än handlovarna. Framtassarna får varken var inåt- eller utåtvridna.”

När man pratar om form på tassarna så finns det i huvudsak tre typer av tassar hos hundar; kattfot (rund knuten tass), hartass (avlång tass) och oval tass. Varje rasstandard föreskriver givetvis hur tassen ska se ut. Hos vissa raser som är framtagna för att arbeta i vatten förekommer så kallade “webbed feet” alltså tassar med simhud. Exempel på raser som har den typen av tassar är Portugisisk Vattenhund, Nova Scotia Duck Tolling Retriever och Labrador. Till raser som har kattfot tillhör bland annat Chow Chow, Dobermann och Dalmatiner. Andra raser, förutom Chinese Crested, som har så kallade hartassar är till exempel Phalené, Borzoi och Xoloutzcuintle.

De två mittersta tårna är längre hos en hartass än hos en kattfot. Det rör sig alltså inte om att det finns fler ben i tassen utan att de två mittersta tårnas rörben (falanger) är längre. På bilden nedan har du en Chinese Crested med väldigt fina och långa tassar, precis som rasstandarden föreskriver. Känn och titta gärna på din kines och se om den har den karakteristiska långa tassen 🙂

Petworth China’s Moppy Top Bildkälla

 

Text: Elin Gunnarsson

En Chinese Crested ska ha rörelser som en arabhäst. FALSKT!

Nej, en kines ska inte röra sig som en arabhäst, hur flashigt det än låter! Enligt rasstandarden ska rörelserna vara långa, flytande och eleganta med god räckvidd och stor drivkraft. Visst kan man se likheten mellan en naken kines och en liten ponny, med tanke på svans, man och hovskägg, men det är en helt annan sak än att säga att de ska röra sig som en!

Hur en kines ska röra sig enligt rasstandarden på originalspråk lyder:
“Long, flowing and elegant with good reach and plenty of drive.”
På bilderna ses en naken och en puff med utmärkta rörelser som visar harmoni, symetri samt bra påskjut och god räckvidd. Kinesen ska med minimal ansträngning ta sig framåt effektivt med marktäckande rörelser.

Båda individerna på bilderna har fått utmärkelsen “Bästa Rörelser” på två olika rasspecialer anordnade av Chinese Crested Club.

Text & bild: Elin Gunnarsson

En Chinese Crested av den nakna varianten är alltid helt naken på kroppen, förutom päls på huvud, tassar och svans. FALSKT!

Nej, en Chinese Crested av den nakna varianten är inte alltid helt naken på kroppen. Faktum är att de kan variera från tre strån på huvudet till helt beklädda med päls, utan att för den delen vara en Powder Puff. Hur mycket päls den nakna har på kroppen visar inte om det är en naken eller puff utan det är den genetiska mutationen som medför hårlöshet som avgör om det är en puff eller naken. FOXI3 genen bär alla kineser av den nakna varianten på, oavsett var eller hur mycket päls de har.

Vanligtvis brukar den nakna varianten kategoriseras in i fem olika behårighetsgrader, där en etta knappt har någon päls alls på huvud tassar och svans medan en femma är helt täckt med päls. En trea brukar vanligtvis ha ett H-mönster av päls, det vill säga att det går en sträng med päls längst med hela ryggraden och ned på både fram- och bakben. Givetvis så finns det mängder med olika behårighetsmönster, fläckar av hår, tätt växande hår, glest hår, olika kvalié på päls på tex crest i förhållande till svans, o.s.v. Detta visar bara vilken variation som finns inom rasen hos den nakna varianten! Läs mer om behårighet HÄR

Man bör vara medveten om att den nakna varianten kan variera markant i hur mycket päls den har och var den sitter på kroppen. På bild och utställning ser man vanligtvis kineser som är iordninggjorda för att presenteras standardenligt, vilket inte är konstigare än att en pudel är klippt eller en terrier är ryckt för att presenteras i den frisyr som är kutym för rasen. Oavsett behårighet så är en naken alltid en naken, men för att slå hål på föreställningen att alla nakna alltid är nakna på kroppen med crest, sockar och plym är det viktigt att visa hur varierad rasen faktisk är och att det inte är något konstigt med det.

Text: Elin Gunnarsson

Chinese Crested med blå ögon drabbas av sjukdomar relaterade till ögonfärgen blå

Att blå ögon hos Chinese Crested Dog har att göra med merlegenen, dövhet och Waardenburgs syndrom är en myt!

För att förstå varför detta är en myt gör vi en kort genomgång om varför hundar får blå ögon.
Man brukar tala om fyra olika sätt att få blå ögon på hund.

1. Merlegenen
Den vanligaste orsaken till blå ögon hos hund är att den är bärare av merlegenen. Denna gen bleker slumpmässigt hundens pigment (även i ögonen) och skapar typiska merlemönster (oregelbundna fläckar/partier) i päls/hud. Merlegenen kan DNA testas.

För ett antal år sedan gjordes en studie, i samarbete SKK forskningsfond och SLU, där 10 st svenska CCD lämnade DNA genom blodprov för att testa just merlegenens eventuella förekomst hos blåögda CCD. Resultatet blev att ingen av hundarna bar merlegenen. Samtliga deltagande hundar var antingen blåögda själva eller så var de föräldrar till blåögd avkomma.

Med detta är det såklart inte sagt att det inte någonstans i världen skulle kunna finnas en CCD som bär merlegenen. Dock skulle vi se det typiska merlemönstret uppstå, i alla fall någon gång, om det hade varit något som var utspritt i vår population, speciellt med tanke på att merle är en dominant egenskap. Så vi kan med största säkerhet säga att blåögda CCD inte är blåögda pga merlegenen.

2. Extremt utbredda vita tecken
Nästa orsak till att blå ögon uppstår är om hunden har en extrem utbredning av vita tecken. Ett typiskt sådant exempel är vit Boxer. När det vita breder ut sig över ögonen så kan det ge pigmentbortfall även i ögonen, vilket då ger blå ögon. Ett sådant pigmentbortfall i örats hörselceller kan även påverka hörselsinnets utveckling och ge dövhet. Givetvis kan det vara möjligt att det någon gång föds en CCD med extrem utbredning av vita tecken och att det därmed uppstår både blå ögon och dövhet pga det. Dock är blåögda CCD oftast normalpigmenterade och vi kan därför stryka även denna anledning som generell orsak till blå ögon hos CCD.

3. Albinism
Det tredje alternativet till blå ögon hos hund uppstår vid sk albinism. Hos hund förekommer egentligen inte det man kallar äkta albinism, dock finns en mycket ljus pigmentering med recessiv nedärvning som brukar benämnas albinism när den beskrivs. Dessa hundar är mycket ljusa med blå ögon och deras nosar är helt rosa. Avsaknaden av pigment gör dessa hundars hud mer känsliga för solljus och det har ofta varit en regel att sådana valpar låter man somna in i tidig ålder pga deras känslighet för solljus. En typisk ras där denna så kallade albinism förekommer är Dobermann.

Om detta skulle vara den form av blå ögon vi har på CCD så skulle alla blåögda CCD vara mycket ljusa utan några som helst pigmentfläckar och ha rosa nos och så är ju inte fallet. Men självklart betyder det ju inte att det aldrig någonsin skulle kunna uppstå och förekomma på rasen men vi kan säga att det stämmer inte in på hur våra “vanliga” blåögda CCD ser ut.

4. Den färgoberoende nedärvningen
Den sista orsaken till blåögdhet som man brukar tala om är en blåögdhet som är totalt oberoende av hundens övriga päls/hudfärg. Den absolut mest kända rasen för denna typ av blåögdhet är Siberian Husky. Den här typen av blåögdhet lever lite av sitt eget liv, ingen vet hur den nedärvs eller varför det ibland blir ett eller två ögon som blir blåa eller kanske bara en skärva eller stänk i ett öga som har blå färg.
Man vet att vissa avelshundar, trots att de själva är helt brunögda, mer ofta nedärver egenskapen, och det stämmer väl överens med CCD som också har vissa individer, som oavsett vilken partner de parats med, visat sig kunna nedärva egenskapen till avkomman.

Det finns uppfödare, i andra länder än Sverige, som medvetet försökt avla fram blåögda CCD. De har med urval under många generationer och flera dekader lyckats öka frekvensen av antal födda blåögda valpar. Som med alla egenskaper kan man med riktad avel under tillräckligt lång tid öka förekomsten av en egenskap. Men trots deras medvetna arbete mot denna egenskap får de fortfarande fullt brunögda valpar. Detta visar hur otroligt svårt det är att medvetet avla fram just denna egenskap och tyder på att det förmodligen är ett flertal gener inblandade för att egenskapen ska uppstå.

Sett till de blåögda CCD som finns över tid går det att konstatera att ALLA päls/hudfärger kan få blå ögon, och även den på senare år så populära “chokladfärgen” som normalt har bärnstensfärgade ögon kan få blå ögon.

Sammantaget är det därför väldigt troligt att blå ögon hos CCD, precis som hos Siberian Husky, har en helt egen nedärvning oberoende av hundens päls/hudfärg. Det betyder dock inte att den nedärvningen ser exakt ut som hos Siberian Husky, den kan vara helt specifik för CCD eller kanske delas med andra raser som också har samma egenskap. Det finns gott om sällskapsraser som emellanåt får blåögda valpar.
Den här formen av blåögdhet är inte förknippad med något sjukdomstillstånd, varken dövhet, synproblem eller missbildningar.

Waardenburgs syndrom:
Detta är ett medicinskt tillstånd hos människa. Här kommer en exempellista på olika tecken och symtom som en person med Waardenburgs syndrom kan ha (alla har inte allt och listan är övergripande):
– Väldigt ljust blå, nästan “lysande” ögon, ett eller båda ögon
– Vita hårpartier, ofta i pannan (som en vit lock), förtidigt grånande av håret
– Brett isärsittande ögon beroende av en extra bred näsrot
– Hörselskador, allt från nedsättning till hel dövhet
– En lågt ansatt hårlinje samt sammanväxta ögonbryn
– Fläckar med helt vit hud (opigmenterad)
– Sammanväxta tår fingrar och andra abnormiteter i extremiteterna
– Missbildningar invärtes i organen
– Neurologiska problem

En studie på SLU visar att en mutation i en specifik gen orsakar vita tecken hos hund och även är ansvarig för dövhet hos exempelvis Boxer och Dalmatiner, en annan mutation i motsvarande gen hos människa orsakar Waardenburgs syndrom.

Det talades en period väldigt mycket om att CCD med blå ögon skulle vara behäftade med just Waardenburgs syndrom men det finns inget, mig veterligen, sådant dokumenterat fall. Vilket gör det mycket osannolikt att våra blåögda CCD skulle vara drabbade av detta syndrom. Vi borde ju då också ha sett dessa andra symtom hos våra blåögda vilket vi inte gjort, de lever fullt normala hundliv utan att vara mer sjuka än andra CCD.

Vad säger standarden?
I standardtexten kan vi läsa följande om ögonen:
“Ögonen skall vara medelstora, sitta brett isär och vara så mörka att de förefaller svarta. Ögonvitorna skall helst inte synas.” Vi kan ju ganska tydligt säga att ett blått öga har mycket svårt att uppfylla biten om att “vara så mörka att de förefaller svarta” vilket betyder att det utifrån standarden är ett fel med blå ögon. Men, ett fel precis som alla andra avvikelser en hund kan ha från standarden.

Vad gäller utställning är det inte förbjudet att ställa ut en hund med blå ögon, dock får man ju räkna med att ett sådant fel kan dra ned hundens placering och pris eftersom det både påverkar uttrycket hos hunden (blå ögon sticker alltid ut och upplevs ofta som mer “stirriga”) och är som vi nyss konstaterat ett rätt uppenbart fel enligt standarden.

När det gäller avel behöver vi fråga oss vilket mål vi har, är målet att avla blåögda CCD genom att para blåögda hundar med varandra är vi helt klart fel ute, det är inte att följa standarden. Om vi däremot vill ta tillvara andra egenskaper som den blåögda hunden har, kombinerar dessa egenskaper klokt mot en partner, utan syfte att medvetet avla mot blåögda avkommor, tillför vi istället genetisk mångfald genom att använda en till individ i avelsbasen. Alla mynt har två sidor och avel är varken enkelt eller absolut och den genetiska mångfalden är vårt viktigaste kort inför rasens framtid!

Med detta hoppas jag att alla läsare har fått klart för sig att en CCD med blå ögon inte vare sig bär merlegenen, är mer döv än någon annan CCD eller är drabbad av Waardenburgs syndrom eller löper större risker än någon annan CCD att vara missbildad eller sjuk.

text & bild Ingela Dittmann

Scroll to top